Det finns ett tillstånd/en sjukdom som kallas för bipolär sjukdom. Förr sa man manodepressiv.
Det sistnämnda orden tycker jag talar mer för vad det är för ett tillstånd man pratar om.
Jag börjar tro att jag har en släng av det.
I bland är allt så j-vla bra och det finns inga bekymmer som kan ta ner min ork.
Kan bara säga att detta tillstånd är jag inte i nu....
Nu är jag i den nedre fasen av tillståndet
En bomb som kan detonera (tror jag det heter) när som helst om något går emot mig.Det kan vara neutralt under tiden jag själv försöker vara neutral och bara "vara".
Men ack så nära det här ligger under ytan:
Det är nu när jag är som kortast i stubinen som jag faktiskt måste banka in i min trånga skalle att jag faktiskt har fler bra dagar än dåliga om man tänker efter. Så visst får jag vara som en bomb. Men det är inte roligt. Det blir en massa dåligt samvete hela tiden kan jag känna.
Så nu väntar vi på den maniska perioden då jag kan få njuta lite av livet.
Hörs en bättre dag.
/Carinamersprängfylldänvanligtdagen
3 kommentarer:
Usch det låter jobbigt och ledsamt. Men till viss del kan jag förstå hur det känns. Kan känna nåt ditåt själv när det blir för mycket med allt. Det är först då jag förstår, för min hjärna fattar långt efter att min kropp börjat reagera.
Kramar!!
Oj, bäst att passa sig då... Men du kan väl detonera innan vi åker på SPA..... Förresten så har vi en varsin massage att boka in här hemma. När kan du?????
Kram
Fy då det lät inte bra! Men jag förstår dig. Jag har gått här ikväll och typ fått panik för att det ligger grejer överallt, tvätt till förbannelse, både ren och smutsig, mycket att förbereda inför morgondagen men arslet har fastnat i soffan....
Imorgon ska jag försöka liva upp dig med min blotta närvaro ;)
Skicka en kommentar